En kväll med mycket väntan

Jag har kommit på en sak. Alla nya läsare av min blogg läser ju inläggen i fel ordning. Ganska korkat av er.. Skärpning!



Helvete vad dåligt minne man har, det är fan sorgligt. Skulle installera om windows på en dator, och under uppstarten kommer det ju fram en liten text i typ 10 sekunder där det står "Tryck på valfri tangent om du vill starta från skivan". Och det vill man ju, eftersom man vill starta installations-skivan. Missar man att göra det så startas ju windows som vanligt och man får starta om igen.

Satt iallafall hemma hos en kompis på en burk med målarfärg framför en laptop som var placerad på tv-bänken. Precis en såndär krokryggad ställning min kropp har anpassat sig till efter åratal av bortkastad tid framför vår generations dumburk. Smartburken kallar jag den för. Missade första gången jag skulle trycka på en knapp för att starta från skivan. Och andra också. Och tredje. Vände mig om mot polaren i soffan varje gång jag startade om datorn, och förlorade mig själv i gammalt hederligt tjöt medans knapptryckarbilden susade förbi. Fjärde gången skulle jag passa på att gå ut och hämta två öl som stod på kylning utanför ytterdörren. Tänkte för mig själv att jag skulle skynda mig, snabbt ut och snabbt in, och vara tillbaka med gott om tid att trycka på valfri knapp. Koncentrerade mig som fan de första stapplande stegen påväg mot ölen, men jag lovar att jag hann knappt fan halvvägs till ytterdörren innan jag hade glömt att jag var på ett mission under tidspress. Lallade iväg till hallen där jag tog en liten pause för att leta efter snuset i jackfickan innan jag hämtade in drickan. Gick sen i lugn och ro iväg till köket där jag fastnade i ett par minuter eftersom jag tyckte att nu var det ju ett utmärkt tillfälle att ta sig tid att sätta på lite kaffe. Tanken på att jag hade bråttom var lika bortblåst som Fader Adelir de Carli. När jag kom tillbaka till datorn hade jag missat knapptryckningen igen. Tror fan jag misslyckades en gång till efter det, men jag är inte säker.

Obs. Läs inte nedanstående om du är IT-handikappad. Its a waste of time.
Iallafall så gick hela kvällen och natten (typ 18 till 03) åt till att först installera Windows 7 där alla drivrutiner inte fungerade. Sedan laddade vi ner 3-4 olika XP-skivor varav noll stycken hittade hans hårddisk, trots att det skulle finnas sata-drivisar inlagda på skivorna. Så det sket ju sig... Så vi fick installera Vista igen, som det var från början, fast Ultimate istället för Home. Tyvärr krånglade drivrutinerna även där, vilket var konstigt eftersom vi laddat ner dem från tillverkarens hemsida, så vi körde igång rescue-programmet som skulle återställa datorn till såsom den var från första början. Det var det sämsta jag sett i hela mitt liv. Efter oändligt mycket velande bland de olika funktionerna i rescueprogrammet som enligt beskrivning verkade göra ungefär samma grejer prövade vi tillslut att "Återställa Systemet" och "Återställa c:" och "Återställa program", "Total återställning" och allt vadfan det hette.

Pricken över i var när vi försökte återställa systemet rescue-diskarna gnällde över att vi körde Vista Ultimate. Vafan, den ska väl skita i vad jag har för operativ på datorn för tillfället. Den ska bara ta bort allting, återställa alla partitioner och sedan lägga in Vista Home såsom det var från början. Idiotprogram!

Fick stoppa i en Vista-skiva och påbörja installationsprogrammet igen, men avbryta efter att vi formaterat systemdisken och sedan stoppa i rescuedisken en gång till. Då gick det! Woho!