Helvetet i miniatyr (Okej jag överdrev)

Min gryningssimulator gick sönder. Klockans digitala siffror saknade det nedre vänstra strecket så jag lämnade tillbaka den. Det var riktigt störande häromdagen när jag som vanligt hade försovit mig, trots alarm på både lampfan och mobilen. Slängde ett getöga mot klockan och såg att det stod 09:16. Bara en och en halv timma senare än tänkt och kallsvetten kom som ett brev på posten. Barnen började på dagis för en kvart sen. Orkade verkligen inte stressa eftersom hur jag än gjorde skulle vi komma försent. Klev upp och funderade lite på hur jag skulle lösa situationen, men det bästa jag kunde komma på var att lägga mig i fosterställning på golvet i köket och hoppas på att allting skulle gå över. Om jag ligger där i ett år så kommer alla ha glömt denna dagen tänkte jag.

Nej, det gjorde jag inte. Men det var inte långt ifrån. Att ringa till dagis och säga att barnen är sjuka brukar ju fungera, men då skall man ringa innan klockan åtta så att det inte beställs någon lunch till dem i onödan. Annars blir fröknarna arga på pappa Patric. Kliade mig i huvudet, yrvaken och ganska nollställd, och stapplade ut till köket.

Emotionell härdsmälta! Klockan i köket avslöjade att klockan på lampan visade söndriga siffror! Nian jag sett var egentligen en åtta och jag hade över 40 minuter på mig att ge barnen mat och släpa iväg dem till dagis. Glädjen var större än den vånda jag kände inför stressmomenten som plötsligt uppenbarat sig och jag såg ljuset i slutet av tunneln samtidigt som änglakören spelade temat till Mission Impossible. Slängde ihop en frukost till barnen på ungefär -hur kort tid som helst- och påklädningen gick över förväntan. Ett litet bakslag när vi kom ut på parkeringen och jag hade fått frost på insidan av framrutan. Satt och väntade en stund på att fläkten skulle göra sitt, men det tog jävligt lång tid och nu blev jag svettig igen. Kom hyfsat i tid till dagis iallafall.

Men vilken timing det var på att lampan gick sönder. Det har ju börjat ljusna nu på morgonen och det är ju egentligen bara på vintern man behöver den. Fick full refund och bestämde mig för att inte köpa någon ny. Så man kan väl säga att jag fick ha den alldeles gratis när den som bäst behövdes.

En kort recension av den: Den funkade! Jag vet inte om det är meningen att man skall vakna av att det blir ljust, innan alarmet går, men det gjorde iallafall inte jag. Vaknade inte heller av alarmet, så jag fick ställa mobilen också. MEN, när mobilen väl larmade så vaknade jag mindre trött och mindre vresig än vanligt. Var som om kroppen var förberedd på att vakna. Så den var helt klart värd mina slantar.

Avslutningsvis vill jag att alla tar sig en seriös funderare på om det inte vore en jävligt bra idé att köpa en sånhär till mig i födelsedagspresent. Seriöst, hur tufft hade det inte varit att åka omkring med den, nercabbad och tre meter ovanför marken i 200 km/h genom stan?

Lugn och ro

Vad gör man inte för lite lugn och ro?

När jag är ensam hemma med barnen så finns det alltid nåt tråkigt att göra. Typ plocka in och ur diskmaskinen, handla mat, laga mat, servera mat, plocka undan mat, plocka undan leksaker, bädda sängen, byta blöja, hjälpa Kevin med spelet och tusen grejer till.. Min fritid spenderar jag med de sysslor som blir över när barnen fått sin uppmärksamhet. Betala räkningar, fylla i blanketter, laga saker och såntdär skoj.

Iallafall, så hängde både Kevin och Kajsa mig i hasorna och skulle ha hjälp med ditten och datten men jag orkade verkligen inte. Behövde en välförtjänt pause, och den tog jag inne på toa. Hittade ingen tidning så jag tog med mig laptopen in (woho!) för en session bajssurfing. Jag hade precis satt mig tillrätta och - ska försöka uttrycka det med lite finare ord - klämt ut en halv bajskorv, när jag hörde följande onomatopoesi:

Duns.......Böööl

Kände hur svetten började rinna på grund av det stressmoment som just inträffat. Det var Kajsa som hade ramlat ned från sängen. Innan jag hunnit torka mig (toapappret var förresten slut också. Tur det fanns våtservetter) så hade hon stapplat fram till toaletten och bankade på dörren samtidigt som hon tjöt om att jag skulle öppna. Så jag fick fortsätta mitt byggande av björnar med henne i knät i ett par minuter innan hon hade lugnat ner sig, och kanske tröttnat på lukten, och gick iväg igen.

Alltså jag ljuger inte nu, men en halv minut senare när jag fortfarande satt och sket så knackade det på ytterdörren. Snabbt tork i röven, på med brallorna och tog ett superhjälteskutt mot ytterdörren där det stod en sketen försäljare. Fast nu när jag tänker efter så var jag nog mer sketen än honom. Tackade vänligt men bestämt nej till vad han hade att sälja och gav sedan upp idén om att få ett par lugna minuter.

Nu sover iallafall båda barnen så nu ska jag gå och BAJSA!